------
List: Swedish GNU/LI List
Sender: "Göran Uddeborg" <göran@uddeborg.pp.se>
Subject: Re: libc 1.97 del 2
Date: Thu, 12 Dec 1996 23:32:22 +0100 (MET)
------
> >> #: stdio-common/../sysdeps/gnu/errlist.c:57
> >> msgid "Argument list too long"
> >> msgstr "Argumentlistan för lång"
> >
> >Här är ett typexempel där jag vill ha in ett verb. Ungefär
> >"Argumentlistan ÄR för lång". Mostvarande finns på flera ställen, men
> >det är kanske bara jag som tycker detta, så jag avvaktar...
> >
>
> Jag håller med.
Jag vill protestera mot detta. Syftet med ett meddelande är att det
skall förstås så snabbt och enkelt som möjligt. Att meddelandet är
fullständigt och grammatiskt korrekt bidrar till det. Men att det är
kort och koncist gör också det. Detta kan komma i konflikt. Ju mer
sällan man ser ett meddelande, och ju längre det är, desto viktigare
blir grammatikaspekten. När det t.ex. gäller den text som skrivs ut
när man ger flaggan "--help" till ett kommando, så kan man kosta på
sig ganska långa och utförliga förklaringar. När det är ett
meddelande som man kan se allt som oftast är det dock bara ivägen med
all utfyllande text, det är själva kärnan man vill ha.
För att ta ett extremt exempel som visar vad jag är ute efter. Man
skulle kunna tänka sig att i en bil ha en liten textruta där det
skrevs saker som
Du kör just nu med en fart av femtiofyra kilometer per timme och
har nittioen procent av tanken fylld med bensin. Klockan är
tretton minuter över tjugotre, och vänster riktningsvisare är
påslagen.
Men så är det inte, utan man har ett par visare och lampor som på ett
mycket abstrakt sätt ger samma information. Och det är rätt, eftersom
man tittar ofta, och det är väl värt att lära sig symbolspråket för
att kunna få informationen snabbt.
Jag vill hävda att många programs korta och enkla meddelanden har lite
av den här karaktären, om än naturligtvis inte lika extremt. Det
viktiga är inte att de är lätta att läsa första gången man ser dem,
det viktiga är att man snabbt ser vad det handlar om, när man ser det
ÄNNU en gång. Strängar från libc, som innehåller systemanrop och
standardfunktioner, är typexempel på sådant som skall hållas så kort
som bara är möjligt. Första gången man ser det får man kanske slå upp
manualsidan för att förstå vad det egentligen betyder, men femtioelfte
gången är man glad att man ser det snabbt. Så därför tycker
jag faktiskt att även om det förbättrar meddelandet ur SPRÅKLIG
synpunkt att flytta in ett "är", så FÖRSÄMRAR det det faktiskt ur
ANVÄNDBARHETSSYNPUNKT.
Det var en lång utläggning om vad som kan tyckas vara en liten detalj.
Men jag har en känsla att det här är en orsak till många av de
diskussioner vi har, när jag (och ofta Jan) vill ha korthet, ibland på
bekostnad av språklig korrekthet. Så det kanske kan vara värt att
tydliggöra varför jag argumenterar så.
Arkiv genererat av hypermail 2.1.1.