Ändelsen –torp
Som i: Mosstorp, Mogetorp, Tingstorp, Torpa, Åtorp, Grindtorp, Latorp, Källtorp och Alntorp (Alntorps ö).
Vad ändelsen –torp egentligen står för är inte helt
klarlagt.
Man tror att det kan ha samband med det tyska ordet Dorf,
vilket betyder by
.
På gotiska finns ordet thaurp, vilket betyder
åker, fält
.
Man anser att det ursprungligen avsett bebyggelse eller varit
naturbetecknande.
Namntypens ålder är också omdiskuterad. Man tror att de äldsta torp–namnen, de sydsvenska, kommer från vikingatiden. De har antagligen invandrat från Tyskland över Danmark, och man kan därför anta att de blir yngre ju längre norrut man kommer.
En annan teori är att torp–namnen är från två olika
tidsperioder, en äldre och en yngre.
Till den äldre räknas bl.a Munktorp i Västmanland.
Enligt den teorin skiljer det minst tusen år mellan de olika namnen.
Enligt den teorin är betydelsen av torp ett visst slags terräng,
företrädesvis sådan som är jämn och öppen eller skogslös
.
Inhägnad, fålla
har föreslagits som ursprunglig betydelse.
En del av namnen på –torp är enkla, som Torpa, andra
sammansatta, oftast med personnamn.
Ändelserna –bo och –boda
Som i: Skärmarboda, Fingerboda, Åboda och Egebo.
Efterlden –boda är plural till bod, antingen fäbodar eller fiskebodar. Namnen är spridda över hela Norden. Namntätheten varierar i olika trakter. Namnens ålder är från vikingatiden och inemot vår egen tid.
Namnen på –boda (ibland –bodha) utvecklades i stor del av Sverige till –bo och har ungefär samma betydelse.
Ändelsen –hult
Som i: Hålahult och Hult.
–Hult ingår i många ortnamn både ensamt och som efterled.
Betydelsen är troligen liten skog, dunge av lövskog
, eller bara
mark, skog
eller ved
.
Likheter finns både i engelskan och tyskan.
De flesta –hult–namnen finns i Småland.
I Västmanland och Södermanland finns ett antal.
Ändelsen –sta(d)
Som i: Tista (borg).
Ordet stad och ortnamnsleden –sta och –stad
är besläktade med stå.
Ordet antas ha kommit till oss ganska sent från tyskan under tiden som
tyskarna spelade en stor roll för utvecklingen av vårt stadsväsende.
Ortnamn på –sta är äldre än de med –stad.
I –sta har två grupper sammanfallit.
Den mindre går tillbaka på ett feminint ord
stadwho som betydde båtplats,
landningsställe
.
Sådana namn är t.ex Färjestaden.
Den andra gruppen är bildad av det maskulina ordet stadhir, vilket stämmer med hur den isländska sagan beskriver den första bosättningen: ”Atle kom till Fjotsild, tog sig mark och byggde hus, och det heter nu Atlastadir”. Förleden är en förkristen mans namn eller öknamn.
En vanlig uppfattning är att –sta betyder ställe,
boplats
.
Sådana namn behöver inte ha så hög ålder som de med personnamn, som anses
bildade redan under folkvandringstiden eller ännu tidigare.
Ändelsen –hammar
Som i: Axbergshammar.
Namnen som slutar på –hammar har uppkommit av att det funnits
en smedja på orten, en hammare.
Ordet kan komma från stångjärnshammare
eller vattenhammare
.
Ändelsen –by
Som i: Husby, Högby och Bondebyn.
By förekommer som ortnamn och ortnamnselement över hela Norden och dessutom i Danelagen och Normandie.
För Sveriges del visar utbredningen stor överensstämmelse med stad. Tyngdpunkten av namnen ligger i Mellansverige. Flest är det i Uppland med 850 namn.
Här i Västmanland finns det 250 namn. Tätheten avtar när man kommer neråt i landet, i t.ex. Blekinge finns bara 30 namn. Totalt uppgår de svenska by–namnen till 3400 st.
Order by kan komma från boa i
betydelsen ställa i ordning
, särskilt om jord bereda för att taga i
besittning och bruk
.
De äldsta namnen med –by skulle enligt en teori egentligen ha
varit ägonamn och betecknat nyodlingar på äldre byars mark och i dessas
närhet
.
Andra menar att namnet –by har haft betydelsen boplats eller
bebyggelse.
Vad man relativt säkert vet är att ändelsen i ortnamnen ofta betecknat
gård
.
Namnen som slutar på –by kan vara från många olika åldrar.
En del säger att det knappast är äldre än 500–600–talet, men de flesta säger att det är från vikingatiden.
Ändelsen –berg
Som i: Rosenberg, Berget och Gunnarsberg.
–Berg anses betyda bergslag, gruvbygd
, exempel är
Norberg, Kopparberg, Ljusnarsberg och Skinskatteberg.
Ibland kan det betyda bruk
eller plats för bruksrörelse
.
Ändelsen –hytta(n)
Som i: Östanbergshyttan.
Ortnamnen som slutar på –hyttan är ensamstående om att tala om vilka produkter som tillverkats där. Ofta syftar förleden i namnet på läget där det ligger t.ex. vid en sjö, men oftast är det mansnamn, tydligen namn på hyttans grundare.
Ändelsen –hem
Som i: Fridhem.
–Hem–namnen är vanliga i Danmark, särskilt på Jylland.
Det är samma ord som i vårt vanliga hem, men innebörden i ortnamn är
diskuterad.
I Sverige anses betydelsen vara gård, by
snarare än bygd
, även
om vi har socken– och häradsnamn på –hem.
Ofta har h fallit bort och resten ändrats på ett eller annat sätt, ofta till um.