FidoNet startades i början av 1980-talet i USA, och kom fort att spridas både inom Nordamerika och till Europa. FidoNets expansion har varit explosionsartad, och antalet anslutna datorsystem har ökat många gånger om under den tid det har funnits, och expansionen fortsätter.
FidoNet bygger på tre grundstenar, varav två har funnits med sedan starten. Den första delen är det personliga e-post-systemet, kallat netmail, vilket innebär direkta brev mellan två personer. Den andra delen är fildistributionen, vilken går ut på att nya program- och datafiler distribueras i nätet.
Den tredje delen, och den del som man mest förknippar med FidoNet när man talar om det, tillkom först efter några år, men är den som idag har störst utbredning, och det är echomail, eller diskussionsmöten. Dessa medger erfarenhetsutbyte mellan flera parter.
Dessa punkter föröker jag beskriva i rapporten, och den avslutas även med en kortfattad jämförelse med InterNet, som är det stora inneordet. Det finns många likheter mellan FidoNet och InterNet, men även stora skillnader.
FidoNet är ett nätverk av amatörer för amatörer, även om många av medlemmarna håller en väldigt professionell nivå och/eller jobbar med datorer i yrket. FidoNet är ej heller ett kommersiellt nät, det är inte tillåtet att utnyttja FidoNet kommersiellt, även om det finns företag som supportar sina programvaror mer eller mindre officiellt via FidoNet, men man får inte ta betalt för det, det är det som räknas.
För närvarande finns omkring 40.000 FidoNetmedlemmar världen över. I Sverige finns åtskilliga hundra system. Det är dock väldigt svårt att ge någon siffra på hur många personer världen över som har tillgång till FidoNet, eftersom de flesta medlemmarna i FidoNet, de som finns listade i FidoNets nodlista, driver elektroniska anslagstavlor (BBS:er), till vilka många kan ringa och få tillgång till FidoNet.
Vad man ville med detta var att få ett snabbt sätt att föra över meddelanden mellan de två systemen. I stället för att ringa upp den andra datorn, och skriva meddelandena medan man var uppkopplad, vilket blev dyrbart eftersom modemen på den tiden inte var så speciellt snabba, så skrev man dem först på den egna datorn och lät dem automatiskt föras över mitt i natten, då teletaxorna var som lägst.
Ett exempel på det är den s.k "CHRS-kludgen" (kludge kallas de informationsrader som inleder varje text, med exempelvis information om avsändarens adress, och om vilket program texten har skrivits med) som är till för att indikera teckenuppsättningen på det skrivna brevet. Eftersom FidoNets medlemmar använder olika sorters datorer, och dessa datorer har olika sätt att representera andra tecken än ASCII-tecknen (ASCII står för American Standard Code for Information Interchange, och innehåller bokstäverna A-Z i versaler och gemener, siffror och några specialtecken, men ger inte utrymme för exempelvis de svenska å, ä och ö, som är viktiga i svenska texter), behövs ett sätt för att indikera vilken teckenuppsättning texten är skriven med så att den kan visas på korrekt sätt. Programmet som visar texten har konverteringstabeller för att omvandla texten till rätt uppsättning, så den ser bra ut hos mottagaren. Denna kludge stöds idag av en stor del av de program som används på FidoNet, men det är ingen antagen standard, bara ett förslag till standard.
FidoNet har expanderat kraftigt. Tidiga noteringar säger att det 1984 fanns omkring 30 anslutna datorsystem, siffran är något osäker, då det kan vara så att siffran avser "kärntruppen", och inte alla anslutna system, och siffran anger bara antalet datorsystem, inte siffran på hur många personer som i verkligen hade tillgång till FidoNet genom de olika datorsystemen. Detta har växt till en siffra på omkring 10.000 medlemmar 1991-1992 till omkring 40.000 idag, och det ändras ständigt. Nodlistan, som innehåller en lista på alla FidoNets medlemmar, uppdateras varje vecka, system läggs till och tas bort.
Ursprungligen bestod FidoNet bara av ett e-post-system med vilket det var möjligt att skicka personliga meddelanden fram och tillbaka mellan olika personer, samt ett fildistributionssystem, som var till för att distribuera nya program- och datafiler mellan de olika systemen. Båda dessa system fungerade så att man direkt ringde upp den avsedda mottagaren och skickade över datat, oavsett om det var programfiler eller meddelanden, så var det filer som skickades över.
När FidoNet växte insåg man att detta inte höll. Det började dyka upp FidoNetsystem i andra länder, Canada var tidigt ute, och i Europa var Storbritannien och Sverige först. Internationella samtal var (och är) dyra, och det var ohållbart att alla skulle ringa upp varandra och sända över korta block med meddelanden. Man satte därför ut ett "routnings"-system, vilket medgav att man kunde skicka sina meddelanden via ett distributionsnät, och att det gick vidare i nätet tills dess att det nådde mottagaren. Det fungerade så att ett system i USA s.a.s samlade in all post som skulle till, exempelvis, Europa, och ett system i Europa samlade ihop all post som skulle till USA, och sedan så ringde det ena systemet upp det andra, och de utväxlade posten med varandra. Sedan är det bara att distribuera ut de olika breven till sina önskade destinationer, antingen direkt eller via andra, inhemska, distributionskanaler.
Man insåg även att det direkta e-post-systemet med personliga brev inte var lämpligt för öppna diskussioner och åsiktsutbyte. Därför uppfanns 1985 det så kallade echomailsystemet, legenden säger att det var vid en pizzamiddag i Dallas, vilket är vad man idag till störst del förknippar med FidoNet.
Detta fungerade dock inte heller riktigt bra, speciellt inte när FidoNet började spridas mer och mer utanför USA, utan någon gång 1986 infördes den struktur som används idag, där man delar in världen i olika zoner, med en zon för varje världsdel (se tabell I).
| Zon | Värdsdel |
|---|---|
| 1 | Nordamerika |
| 2 | Europa |
| 3 | Oceanien |
| 4 | Latinamerika |
| 5 | Afrika |
| 6 | Asien
|
Varje zon delades sedan i sin tur in i olika regioner. I USA täcker varje region oftast ett område på 2-3 delstater, i övriga världen är oftast en region ett land, ibland två. Varje region delades sedan in i nät, precis som den tidigare indelningen, och i varje nät hade noderna (medlemmarna) sina egna nodnummer. I FidoNet-adresserna anges dock inte regionnumren, utan de ges på formen zon:nät/nod. Exempelvis så är motsvarar adressen 2:204/137 Euroline BBS i Örebro. Den finns i zon 2, Europa enligt tabell I, region 20, vilket dock inte syns på adressen, men i de flesta zoner förutom zon 1 så består de två första siffrorna i nätnumret av regionnumret. Vidare är det nät 204, vilket betyder mellersta och östra Sverige, och den har nodnummer 137. Det räcker dock inte med en sådan adress för att skicka e-post genom FidoNet, eftersom ett nodnummer anger ett enskilt BBS-system. Man måste även veta namnet på mottagaren.
Det finns numera även något som kallas för "points", ibland ser man det försvenskat till "punkter", men points är den vanliga benämningen. Att vara point innebär att man inte har en "riktigt" FidoNet-adress, utan att man s.a.s lånar en del av en befintlig medlems adress. I övrigt fungerar det precis på samma sätt som för en riktigt medlem, man använder samma typ av programvara som noderna gör. För att identifiera en pointadress lägger man till en punkt och en siffra på den vanliga FidoNetadressen (därav kommer namnet). Man måste fortfarande veta namnet på mottagaren, dock. Exempelvis har den femte pointen till ovan nämnda Euroline BBS adressen 2:204/137.5.
A . ___ . B
| |
| |
C . ___ . D
Figur I. Ett enkelt distributionsnätNågon på system A skriver ett inlägg i ett echomailmöte. Eftersom A har kontakt med system B och system C, så skickar det meddelandet till dessa båda, med en flagga som talar om att meddelandet har varit hos system A, B och C. System B och system C kommer sedan att se att meddelandet inte har sänts till system D, och därför kommer båda systemen att skicka meddelandet dit, och D får därför två exemplar.
De två meddelandena ser något olika ut när de kommer till D, eftersom vägen talar om att det ena kommit genom A B D, och den andra A C D. Om du meddelandet hade ett unikt serienummer kan D direkt se att det är samma meddelande, och bara spara undan ett av dem.
Naturligtvis var exemplet ovan något extremt, det är sådana här saker man försöker undvika genom att sätta upp en entydig routningsväg. Men det händer att det förekommer, och då är det bra om systemet för identifiering av duplicerade meddelanden fungerar.
Systemet med unika serienummer är även ett mycket bra system för att se vilka texter som här ihop i en logisk kedja. När man kommenterar en text bifogar man helt enkelt samma serienummer som ursprungstexten hade i en speciell REPLY-kludge, förutom det egna meddelandets serienummer då naturligtvis. Det mottagande systemet kan då genom att jämföra de olika serienumren på ett lämpligt sätt länka ihop meddelandena, så att man när man läser enkelt kan se vilka kommentarer som finns på texten man läser.
Det är normalt inte tillåtet att skicka krypterade meddelanden via de normala distributionsleden, om man vill vara säker kan man direkt ringa upp det mottagande systemet och skicka det den vägen. Alla system ska nämligen ta emot post från alla andra noder, de flesta gör det dygnet runt, men alla ska klara det under en timme på natten som kallas för ZMH, zone mail hour. Då får ingen annan trafik ske än att skicka netmail mellan olika system.
Diskussionerna är uppdelade i olika möten, även kallade konferenser eller areor, där varje möte har ett specifikt, eller mindre specifikt, ämne som det är tillåtet att skriva om. Det finns möten för det mesta, allt från sex- och samlevnad till satellit-TV, från filosofi till fysik eller helt enkelt bara ett allmänt "chat"-möte. På svenska finns f.n 324 olika diskussionsmöten med vitt skilda ämnesområden, vilka sprids inom Sverige, till Åland, och i viss utsträckning även till Danmark och Norge. Det finns även en hel del internationella möten, huvudsakligen på engelska. Sedan har de flesta länder/regioner egna diskussionsmöten på det egna språket, precis som med de svenska mötena.
I stort sett alla möten är modererade, vilket innebär att det finns en eller flera personer som läser i mötet och ser till att alla sköter sig, och håller sig till mötets regler. En moderator kan även stänga av deltagare som inte sköter sig. Först brukar man dock oftast dela ut varningar och tillsägelser, men vid väldigt stora regelövertramp kan det hända att en deltagare blir avstängd direkt.
Det viktigaste filekot är det som distribuerar uppdateringar till nodlistan. Då nodlistan i originalformat är en omkring 3 MB stor textfil, är det inte lämpligt att skicka den varje vecka, utan i stället skickas en fil som talar om vad som ändrats. Ett annat världsomspännande fileko är det som distribuerar FidoNews, FidoNets egen elektroniska medlemstidning, som också kommer ut varje vecka.
Det finns dock en baksida med det hela, eftersom FidoNet är ideellt får de inte betalt för sitt jobb mer än i känslan av att ha hjälpt till och arbetat för ett gott skäl, vilket kan vara nog så bra betalning ibland, finns risken för att de inte tar jobbet på det allvar som ändå krävs för att få ett stort antal olika datorsystem, och människorna bakom, att fungera tillsammans, utan bara har titeln för prestigens skull.
Det finns även ett *EC-led (ZEC, REC, NEC), som är s.k echomail coordinators, och har hand om frågor som rör echomail, exempelvis handhar förslag till nya möten, ser till att de som avstängts av moderatorerna inte har möjlighet att skriva i de mötena, och ser så att distributionen fungerar som den ska. Det händer dock att t.ex RC och REC är samma person, men det är inte så vanligt.
Vad gäller distributionsledet så är uppbyggnad likartad. För varje zon finns ett system som utväxlar post med andra zoner, och det systemet kontaktas sedan av system i varje region, och näten i sin tur har en som hämtar post från regionens huvuddator. Under näten ligger ibland noderna direkt, men det händer ganska ofta att man delar upp näten i "hub"-områden, för att avlasta nätets huvuddator, och för att göra så att så många noder som möjligt har så billiga telefonsamtal till de system de hämtar post från som möjligt.
Ibland sammanfaller distributionsleden med *C-systemen, ibland inte. Det händer även att post distribueras på andra sätt, om inte den man hämtar post från har de möten man önskar.
I varje region finns även ett system som kallas "backbone" (engelska för ryggrad, ibland felaktigt, men humoristiskt, försvenskat till bakben), som har hand om postkoordinationen i regionen. Detta system tillhandahåller de nationella, och några internationella, mötena för de olika näten, men det behöver nödvändigtvis inte vara samma system som det som importerar posten till landet utifrån. Dock kommer all post som går via officiella kanaler via backbone, såvida det inte kommer inifrån samma nät, då det inte tar en omväg förbi backbone.
FidoNet är ett ideellt nätverk, som drivs av entusiaster, för att de tycker det är trevligt. Alla som har modem kan vara med i FidoNet, även om man ibland får betala, speciellt om man tar hem många diskussionsmöten, för att hjälpa de som importerar posten, så att inte de behöver betala stora summor för utlandssamtal helt själva. InterNet är "halvkommersiellt", flera stora företag har anslutit sig och erbjuder sina tjänster. Om man vill komma åt InterNet måste man ha ett konto någonstans, oavsett om det är på en högskola, ett företag eller en kommersiell leverantör. Det går inte bara att koppla upp sig hur som helst. (Det är dock inte helt totalt fritt på FidoNet heller, utan man måste ringa någonstans, men de flesta BBS:erna som släpper in folk, gör det utan någon kostnad, utan du betalar bara din egen telefonkostnad, och tillgång till FidoNet brukar man få när man bevisat att man är värd det, när man har visat sig att man kan uppföra sig).
FidoNet har dock vissa kopplingar till InterNet, vissa system som har kopplingar både till FidoNet och InterNet tillåter folk att skicka e-post till InterNet från FidoNet, och omvänt. Några av dem är officiella, och några drivs av eget intresse.
Det är inte tillåtet för kommersiella företag att utnyttja FidoNet i vinstsyfte, dock så får företag ge support åt sina program, och det förekommer, bara det är utan vinning. Det ger ju dessutom god PR för företagen om de är villiga att ge support "på gräsrotsnivå" bland datorentusiasterna, då kanske fler satsar på att köpa deras produkter eller tjänster.
Dodd, Carol Anne, "What is a FidoNet? Discussion of the Growth and Development of an Amateur Computer Network" (elektroniskt publicerat dokument), Charleton University, mars 1992.
Hartman, Bob, "FTS-0004 - Echomail specification" (elektroniskt publicerat dokument), 1987.
"History of Fidonet A timeline, the" (elektroniskt publicerat dokument), författare okänd, datum okänt.
RuleFix, "Regler för svenska möten i region 20, FidoNet" (elektroniskt brev från automatiserat program, MSGID: 2:201/600 25901C2D), 8 december 1995
McNutt, Duncan, "FSC-0054 - The CHARSET Proposal - A System-Independent Way of Transferring Special Characters, Character Sets and Style Information in FIDO Messages, fourth release" (elektroniskt publicerat dokument), maj 1991.
nutt, jim, "FTS-0009 - MSGID / REPLY - A standard for unique message identifiers and reply chain linkage" (elektroniskt publicerat dokument), december 1991.
Sundblom, Thomas, "FSC-0050 - A Character Set Identifier For FidoNet Message Editors, draft I" (elektroniskt publicerat dokument), juli 1990.