>> Bland det första man får lära sig när man börjar översätta >> datorprogram och -handböcker professionellt, det är att man ska >> undvika personifieringar. Amerikanskan kryllar av dem, och där är >> det programmet som gör si och programmet som gör så, men i svenskan >> är det användaren som är den aktiva parten. Man skriver t ex inte >> att "Programmet öppnar dokumentet" utan att "Dokumentet öppnas i >> programmet". Det är inte så mycket fina nyanser, som vedertagna >> regler för datoröversättningar. > >Ok, i ditt exempel så håller jag med. Men vem den assemblerkod som är >ett av stegen i en kompilering, vem är det som genererar den? Jag >tycker det vore konstigt att säga något annat än att det vore >kompilatorn som genererade den. Tycker du annorlunda? Ja. För svenska är det användaren som är den aktiva parten, i engelska är det programmet (eller datorn eller ngt annat) som är den aktiva parten. Det är en viss filosofisk skillnad. I det här fallet är det så att assemblerkoden genereras i kompilatorn, och det är användaren som startar kompilatorn där koden genereras. >Och i det fall det handlade om så var det ett bibliotek som tillhörde >en kompilator. Vad är det för fel med det det? "Kompilatorns >bibliotek" är inte konstigare för mig än "bilens ratt" eller "husets >dörr". Det är i princip samma sak där - att kompilatorn är ingen person som kan äga något. /Anders
Arkiv genererat av hypermail 2.1.1.