Senaste revisionsdatum: 1998-01-28.
Moderator för R20_PC är Thomas Lindgren <2:204/701.25>.
Postningsfrekvens: 14 dagar.
Kommentarer på eventuella felaktigheter är alltid välkomna! Även de som är väldigt bra på datorer rekommenderas att läsa igenom FAQen, om inte för att lära sig saker, så för att kolla att den inte lär ut felaktigheter (jag är inte mer än mänsklig).
Denna del har lyfts ur denna FAQ för att hålla storleken nere. Du kan få den genom att skicka ett netmail med ärenderaden "GET PC_PROC.FAQ". Listan är dock, tyvärr, något gammal, och innehåller inte de allra nyaste processorerna. Den som sitter och håller på info får gärna uppdatera listan...
Detta ingår i ovanstående fråga, men är värt att beskrivas separat: För 386:or betyder SX att processorn har en 24 bitar bred adressbuss (kan adressera 16 Mbyte) och 16-bit databuss, på DX är både adress- och databuss 32 bitar (kan adressera 4 GB). När det gäller 486:or betyder SX att processorn saknar inbyggd matematikprocessor och DX att den har en dylik. 386:or har aldrig någon inbyggd. Siffran efter DX/SX (2, 3 eller 4) talar om om den interna frekvensen i processorn är högre än den externa, om den är dubblad (DX2) eller tripplad (DX3, hos Intel konstigt nog DX4).
Pentium Pro är det officiella namnet på den processorserie som Intel utvecklade under namnet P6.
Pentium II är Pentium Pro med MMX-stöd (se 1.1.8).
I början av november 1997 upptäcktes en bugg som Intel kallar "Invalid operand with locked CMPXCHG8B instruction". I korthet går den ut på att maskinkodsinstruktionen CMPXCHG8B används på ett felaktigt sätt, och då den låser processorn för att undvika att den avbryts, kan inte felhanteraren anropas. Instruktionen som får processorn att frysa är F00FC7C8. Denna bugg finns i alla Pentium och Pentium/MMX.
I 60 och 66 MHz-versionerna fanns i början denna bugg:
Instruktionen FDIV (flyttalsdivision) gav ibland ett felaktigt resultat. Äldre Pentium hade denna bug, och möjligen även vissa nyare 486:or. Felfria Pentium finns tillgängliga sedan länge.
Enkelt test: Räkna 4195579/3145727*3145727-4195579, vilket ska bli 0. Med en felaktig processor blir det 256. Observera att detta måste göras i ett program som använder matteprocessorn.
I den nya Pentium II finns en intressant "bugg" som i korthet innebär att processorn ger fel felkod vid ett försök att konvertera ett flyttal (decimaltal) till ett heltal om flyttalet är för stort. En beräkning har gjorts att ungefär 140.739.635.839.000 olika flyttal kan resultera i felet.
På de flesta PC-datorer kan man flytta någon/några byglar på moderkortet för att ställa in klockfrekvensen och klockmultipeln. Se din manual. För de datorer som har en kristall så måste den bytas ut. Huruvida det är farligt beror på vem man frågar, och framförallt vem som gör det. Om datorn inte startar efter trimningen bör du ställa tillbaka den som den var innan. Du bör dock se efter så att din processor inte blir alltför varm. Kyl den gärna med en processorfläkt.
En overdrive processor är speciellt gjord för att uppgadera gamla 486or. Den har (oftast) ett extra ben för att stänga av den gamla processorn. (Du kan alltså inte använda båda processorerna samtidigt...) Dessutom har den inbyggd kylfläns. Den vanliga DX2-66:an är gjord för att sätta i nya datorer, och är något billigare.
Det beror på vem du frågar. Vissa säger [Penntsijum] och andra [Penntijum]. Ordet finns inte med i Svenska Akademiens Ordlista ännu, så någon fastslagen standard finns inte :)
Det är funktioner för att kunna göra flera samtidiga heltalsberäkningar genom att använda flyttalsregistren. Detta gör multimediatillämpningar snabbare. MMX är en utökning av existerande processorer, Pentium MMX är utökningen av den vanliga Pentiumprocessorn, och Pentium II av Pentium Pro.
Det sägs ibland att MMX är en förkortning för "MultiMedia eXtensions". Intel har dock förnekat detta, mest för att kunna ha MMX som ett registrerat varumärke.
Denna del har även den lyfts ut pga storleken. Använd ärenderaden "GET UART.FAQ".
Kort kan sägas att UART-typerna 8250 och 16450 bör undvikas, då de saknar buffert (kan bara ha ett tecken i minnet åt gången). 16550(A) har en 16 bytes-buffert som avlastar processorn, då denna slipper läsa efter varje inkommet tecken. 16650 har större buffert, och några andra finesser.
Det är olika gränssnitt för att koppla in hårddiskar och liknande.
ATA/IDE = Vanligaste hårddiskgränssnittet i PC-burkar innan EIDE (och
efter MFM). ATA = Advanced Technology Attachment, IDE =
Integrated Drive Electronics.
Fast IDE = IDE på local bus, VLB eller PCI.
EIDE = Enhanced IDE, detta är nu den vanligaste, med stöd för fyra
enheter med storlekar upp till 8,4 GB, innehåller ATA och
ATAPI.
ATA-2 = En standard som utvecklades parallellt med IDE, används
sparsamt idag.
ATAPI = ATA Packet Interface, en utökning av IDE för CD-ROM-enheter,
bandstationer osv.
SCSI = Small Computer Standard Interface, en annan standard för upp
till sju samtidiga enheter, blandat hårddiskar, CD-ROM,
Zip-Drive, m.m. Används även t.ex på MacIntosh och CMDs
hårddiskar till C-64. Skickar parallell åttabitarsdata i upp
till 5 Mbyte/s.
SCSI-wide= En variant av SCSI som klarar femton samtidiga enheter.
(Sexton om man räknar med kontrollern). Använder bredare
databuss.
SCSI-2 = En utökad variant av SCSI.
SCSI-2 fast
= En implementation av SCSI-2 som stöder hastigher upp till 10
Mbyte/s
Detta är den sk bussen i datorn, som används för att överföra data mellan processorn och instickskort, till exempel ljudkort, grafikkort mm. Det finns flera olika typer, av vilka ISA är vanligast.
Typ Bredd Frekvens Hastighet Antal kort (max)
------ ------- ---------- ----------- ------------------
ISA 16b 8 MHz 16 MByte/s Ingen begränsning
MCA * 16b ? 20 MByte/s 15 kort
32b 10 MHz 40 MByte/s 15 kort
MC-2 64b ? ? ?
EISA 32b 8 MHz 32 MByte/s 31 kort
VLB 32b 40 MHz 132 MByte/s 3 kort
VLB2 32b 50 MHz 150 MByte/s 3 kort
PCI 32b 33 MHz 132 MByte/s se nedan
* Kallas numera MC. (Skivbolaget MCA stämde IBM).
ISA, VLB och VLB2 kan ofta köras på högre frekvenser, för att få högre överföringshastighet. Det har dock förekommit fall då kort skadats av detta, men det är sällsynt.
MC(A), EISA och PCI har funktioner som saknas i de övriga bussarna, så som delning av IRQ, mm. Dessa bussar tillhör de mer genomtänkta.
Många 32-bitars MC(A)-kort kan även användas i 16-bitars-kortplatser.
PCI klarar 10 busslaster där varje ansluten enhet, inklusive CPUn, räknas och PCI-kontakterna tar en busslast vardera. I praktiken begränsar det ett moderkort med PCI EIDE till fyra platser (CPU + EIDE + 4*PCIkort + 4*PCIkontakt).
Det finns desutom en 64-bitarsvariant av PCI, dock inte till PC.
CRT står för "Cathode Ray Tube" (katodstrålerör, som en vanlig TV), LCD för "Liquid Crystal Display" (flytkristallskräm, vanligast på bärbara) och TFT för "Thin Film Transistor" (aktiv färgskärm).
Utrymmet mellan 640 Kbyte och 1 Mbyte ligger vanligen i ROM. Dessa kan kopieras över till RAM för att få BIOS-rutiner att gå snabbare. Huruvida du vill ha det eller inte ställer du in i datorns CMOS-setup. Äldre operativsystem, exempelvis DOS, kräver detta för att gå i acceptabel hastighet medan nyare operativsystem som inte använder BIOS, exempelvis OS/2, går alldeles utmärkt utan.
Minnet mellan 0-640 Kbyte kallas konventionellt minne, och är det minne som DOS-program vanligtvis använder. Minnet från 640 Kbyte upp till 1 Mbyte kallas för övre minne, och används bl a för videominne, och annan hårdvara, såsom BIOS, nätverksskort med mera. De lediga block som finns i detta minne (UMB, övre minnesblock) kan användas av nyare versioner av DOS för att ladda program.
Minnet över 1 Mbyte kallas utökat minne (XMS), för detta krävs 286-processor eller högre och en drivrutin för detta, ex. HIMEM.SYS. Det första 64 Kbyte-blocket i XMS kallas för HMA, höga minnet. Här lägger DOS delar av COMMAND.COM, om det går.
Dessutom kan det förekomma expanderat minne (EMS), vilket nås via fyra 16 Kbyte stora fönster. Detta kan vara ett expansionskort, eller emuleras i XMS via en drivrutin, ex. EMM386.EXE
OS/2 Warp fullpack ("bluepack") innehöll Win-OS/2, vilket är IBMs kod för att köra Windows-program (utvecklad från Microsofts källkod till Windows 3.1). OS/2 Warp [Warp för Windows] ("redpack") innehöll inte Win-OS/2, utan använde en befintlig kopia av Windows 3.1-3.11 eller WfW 3.1-3.11. Version 4.0 av OS/2 är den senaste, och den finns bara "bluepack".
Ingen, OS/2 Warp ÄR OS/2 version 3, även om det numera finns flera versioner av Warp, "Warp", "Warp fullpack", "Warp Connect" m.fl, se föregående och nästa fråga. OS/2 Warp 4.0 är OS/2 version 4.
OS/2 Warp Connect är avsedd för att användas i nätverk, och innehåller därför mer nätverksdrivrutiner och sådant. Även Warp Connect finns i "redpack" och "bluepack", precis som vanliga Warp.
Ingen. OS/2 Merlin var utvecklingsnamnet för OS/2 Warp 4. Till skillnad från tidigare versioner beskrivna ovan levereras dock OS/2 Warp 4 bara i en version, som motsvarar "Warp Connect bluepack", alltså med nätverksstöd och Win-OS/2.
Logotypen som visas vid startup ligger i filen OS2LOGO i rotkatalogen på startenheten. Den har dock ett eget format, och det fungerar inte att lägga in en .BMP-fil där. Det finns ett freewareprogram för att omvandla filer till OS2LOGO-format som heter BMP2LOGO, det behöver ett ytterligare program som heter PREPLOGO, som dessvärre inte är freeware. Däremot klarar programmet PMVIEW att konvertera ett trettiotal format till OS2LOGO-format. Det fungerar med både Warp 3 och Warp 4
DPMI står för "Dos Protected Mode Interface", vilket är ett standardiserat sätt för DOS-program att köras i vad som kallas skyddat läge (protected mode), vilket finns på 80286 och högre. Oftast krävs dock 80386 eller högre för att köra DPMI-program, eftersom de kräver 32-bitars minnesadressering.
4DOS, 4OS/2, 4NT och Take Command är kommandotolkar för olika plattformar (MS/PC/DR/Novell-DOS, OS/2, Windows NT, Windows) som ersätter de existerande, och ger extra finesser, såsom utökade batchfiler, inbyggd kommandoradsredigering, alias (makron) mm. För Windows 95 används 4DOS. Programmen är shareware.
Linux är ett operativsystem till din PC (det finns till andra plattformar också), som är Posixkompatibelt, och utvecklat för att vara ett fritt Unixsystem. Linux kan köra de flesta Unixprogram (de måste dock kompileras för Linux) rakt av. Minimikrav (på PC-Intel) är 386SX med 2 Mbyte minne, men 486 med 4Mbyte är rekommenderat.
Fördelen med Linux är att det är helt gratis, och att det finns en uppsjö av gratisprogram (GNU-licensierade program) som man dessutom får källkod till. Även Linux är GNU-licensierat, och således finns även källkoden att tillgå.
För FAT/VFAT-hårddiskar (DOS' filsystem) gäller detta: Ta hårddiskens storlek i kilobyte och dividera med 65520, avrunda uppåt till närmsta 2-potens. Du får då gruppstorleken i kilobyte. FAT är vanligt uppbyggt kring sextonbitars- (FAT16) eller tolvbitarsadressering (FAT12, på disketter). Det är därför FAT har denna, något störande, begränsning. FAT16 kan inte ha mindre än 2 Kbyte-grupper.
I senaste versionen av Windows 95 medföljer filsystemet FAT32, som är Microsofts lönlösa försök att hålla liv i FAT. Fördelen är att det ger mindre gruppstorlekar på större hårddiskar, nackdelen är att det är lika dumt uppbyggt som FAT16.
För HPFS (OS/2s format) gäller att gruppstorleken alltid är 512 bytes (en sektor). Dock kommer alltid 512 byte extra att allokeras för EA (utökade attribut) m.m
Linux' filsystem, ext2, har alltid 1024 bytes stora block. Det går dock vid formateringen att ställa in antalet block per I-nod (informationsnod). Standardvärdet är 8 Kbyte.
I NTFS (Windows NTs format) gäller följande standardstorlekar (det ska tydligen gå att välja vid formateringen):
Partition Cluster filpost
(Gbyte) (bytes) (bytes)
<0,5 512 1024
0,5-1 1024 1024
1-2 2048 2048
2- 4096 4096
Små filer tar oftast inte upp något extra diskutrymme i NTFS, om hela filen får plats i katalogposten.
Denna lista är antagligen inte komplett:
Filsystem DOS OS2 WinNT Win95 Linux Mycket kortfattad beskriving
--------- --- --- ----- ----- ----- ---------------------------------
FAT ja ja ja ja ja Det första och mest spridda.
VFAT (1) (5) ja ja ja FAT med långa filnamn (Win95).
UMSDOS (1) (1) (1) (1) ja FAT med långa filnamn (Linux).
HPFS (2) ja (6) nej (3) Långa filnamn, mindre risk för
fragmentering.
NTFS (4) nej ja (4) (3) Långa filnamn,säkerhetsfunktioner
ext2 (4) (2) nej (4) ja Långa filnamn, filrättigheter.
(1) Långa filnamn trunkeras, (2) Drivrutiner finns för läsning och skrivning (medföljer inte som standard), (3) Endast läsning, (4) Drivrutiner finns för läsning, (5) drivrutiner finns för att läsa långa filnamn, de kan dock ej ändras, (6) stödet borttaget i Windows NT 4.0.
FAT finns i 12-, 16- och 32-bitarsvarianter. 12-bitar används i stort sett endast på disketter.
Preemptive multitasking innebär att operativsystemet styr hur mycket processortid som de olika programmen som körs ska få. Detta system används i exempelvis OS/2, Linux och Windows NT/95. Cooperative multitasking innebär att progammen själva måste tala om när de tycker det är dags att släppa ifrån sig tid till de övriga programmen, detta system används av Windows 3.x (dock multikör Windows 3.x DOS-boxar preemptivt, då det är enda sättet att köra flera sådana samtidigt).
[ Denna beskrivning kommer från Petri Oksanen, och har kraftigt redigerats för att ta mindre plats. Den kompletta texten kan fås från min dokumentservice, enligt informationen i slutet på FAQen ]
Ett bra tips är att installera allt i den kronologiska ordning som systemen har tillkommit. Börja med att skapa en Boot Manager partition och en primär partition för DOS med hjälp av OS/2s FDISK. För att göra detta måste du välja Anpassad Installation i Warp. Direkt efter att du avslutat FDISK bootar du om. Skapa inga andra partitioner än, lämna resten av hårddisken ifred.
Sätt nu den primära partitionen till aktiv i DOS' FDISK och installera DOS, följt av Windows 3. Windows 95 kan sedan installeras i en egen katalog, eller på en egen partition (som måste skapas i OS/2s FDISK).
Gå nu till kommandotolken i Win95 och starta installationsprogrammet för Windows NT WorkStation. Den heter WINNT och lämpligtvis ger man den parametrarna /B /W för att underlätta installationen. Om NT ska vara på en egen partition skapar du först den i OS/2s FDISK.
Starta OS/2s FDISK och skapa de återstående partitionerna för OS/2 och Linux. Installera OS/2. Se till att Boot Manager är "Startbar" i OS/2s FDISK.
Vid uppstart får du Boot Manager. Har du alla Microsoftprodukter på samma partition får du dessutom Windows NTs OS Loader. Om du väljer DOS kan du sedan i sin tur välja mellan Windows 95 och vanlig DOS genom att ta upp Windows 95s start-meny (F8).
Win95 har fler knappar och rattar som kan tryckas och vridas på, men möjligheterna att bygga ut OS:et är väldigt begränsat. OS/2 gjordes med utbyggnadsmöjligheter som ett av huvudmålen. (nu talar jag om att -bygga ut-, inte -skriva om-, eller -ersätta-.)
Kortfattat: I Win95 kan du ändra på vad Microsoft vill att du ska kunna ändra på (vilket är ganska mycket). OS/2 har praktiskt taget inga begränsningar på konfigurerbarhet, -om- det bara finns programmerare som skriver påbyggnader. (Vilket det finns, Stardock (som gjort 'Object Desktop') är ett exempel).
Beror på hur man definierar operativsystem. Jag skulle säga Windows 3.x - nej, och Windows 95 - ja (eller, i stort sett).
Windows 3.x ligger ovanpå DOS, och använder sig flitigt DOS-anrop. Windows 95 använder sig visserligen av DOS för att starta (och avslutas till det när man stänger av), men när GUIet är igång används inte några DOS-anrop (eller hur det nu är, Microsoft vill få att tro det i alla fall, men en del folk påstår motsatsen).
Windows 3.x:
Spara din nya logotyp i RLE-format (kan inte göras i det Paintbrush som medföljer Windows 3.x, du behöver något annat ritprogram eller ett konverteringsprogram, t.ex Paint Shop Pro (shareware)) och skriv (från Windows 3.x-katalogen):
COPY/B SYSTEM\WIN.CNF+SYSTEM\VGALOGO.LGO+din_logo.RLE WIN.COM
Originalet återfås med
COPY/B SYSTEM\WIN.CNF+SYSTEM\VGALOGO.LGO+SYSTEM\VGALOGO.RLE WIN.COM
Har du en EGA-skärm byter du ut VGA mot EGA i ovanstående filnamn. Se till att WIN.COM inte är större än 64 Kbyte bara, och det kan vara en god idé att göra en säkerhetskopia på WIN.COM innan du startas.
Om du använder OS/2 för Windows är det filen WINDOS.COM som ska ändras, ändra inte direkt i WIN.COM!
Windows 95:
Skapa en bitmapp (BMP) i 320x400 och spara den som C:\LOGO.SYS. Den kommer då att visas i stället för Windows 95s vanliga logotyp.
Avslutningsbilderna kan ändras genom att lägga in liknande filer som \WINDOWS\LOGOS.SYS och \WINDOWS\LOGOW.SYS
Windows 3.x:
Starta med
WIN :
Om du vill bli av med den permanent kan du köra som ovan, men ta bort VGALOGO.LGO och VGALOGO.RLE, dvs. bara köra COPY/B SYSTEM\WIN.CNF WIN.COM
Windows 95:
I filen C:\MSDOS.SYS (som är en vanlig textfil under Windows 95) lägger du till följande rad under rubriken [Options]:
Logo=0
Du kan även ta bort avslutningsbilderna genom att radera filerna LOGOW.SYS och LOGOS.SYS i WINDOWS-katalogen. Då kommer du dessutom att få upp en DOS-prompt om du väljer att avsluta Windows 95.
Det är Windows 3.x permanenta växlingsfil, vilken används för att emulera mer minne om du kör Windows 3.x i avancerat läge (enhanced mode).
Vill man inte ha en permanent växlingsfil kan man ändra så att man istället har en temporär sådan. Det gör man i Kontrollpanelen -> 386 avancerat -> Virtuellt minne. Då kommer växlingsfilen att skapas varje gång man kör igång Windows 3.x, och det kan ta lite extra tid.
Det går även att stänga av den helt, om man vill det (det har jag gjort, och det fungerar bra med 48 Mbyte internminne).
Windows skriver direkt till hårddiskskontrollern instället för att gå via BIOS. Största fördelen är att den slipper slå om processorn till real mode före varje skrivning och tillbaka till protected mode efteråt.
Det är alltså vilken typ av kod som drivrutinen arbetar i som anges, inte den fysiska anslutningen.
Detta lilla trick kräver att du kör 4DOS (version 5.51 eller senare). 4DOS sparar undan filbeskrivningar i en fil som heter DESCRIPT.ION, en för varje katalog. Genom att skriva kommandot
dir /hmkbx > descript.ion
kommer en beskrivningsfil att skapas som beskriver de korta filnamnen med deras långa motsvarighet. Notera att detta måste skrivas i en 4DOS-prompt när Windows 95s GUI är laddat.
En batchfil (på svenska "kommandoprogram") är en textfil som innehåller en bunt (på engelska "a batch", därav namnet) kommandon som utförs ett och ett, precis som när man skriver in dem från kommandoraden. Kommando- program används oftast för att förenkla enkla rutinjobb. I MS-DOS (med varianter) namnges de med filslutet .BAT, i 4DOS även med .BTM. I OS/2 heter de .CMD.
Objektorientering. En bra implementering av oo i en grafiskt gränssnitt är OS/2s WPS/SOM.
I OS/2s desktop finns det bl.a ett objekt vid namn 'WPFolder' (det är helt enkelt de vanliga mappar man skapar i os/2's desktop). Den innehåller funktioner som bakgrundsbilder, filter, och annat. Dessa kallas 'metoder' (vad en klass/objekt kan göra).
Om en programmerare vill skapa en mapp som ska spela en sampling, eller visa en text på skärmen när katalogen som mappen pekar på innehåller en fil, så börjar han med att 'ärva' WPFolder. På så sätt behöver han bara skriva de nya funktionera han vill att mappen ska ha. (dvs. han behöver inte uppfinna hjulet igen).
Det är upp till dig. Det hör till god ton att tacka när man fått hjälp, men tänk på detta: använd helst nätbrev, eller om du känner att du vill tacka i mötet - skriv ett inlägg. Ingen blir glad över femton "tack" i rad.
Nej. Citera inte mer än absolut nödvändigt för att påminna läsarna om vad texten du kommenterar handlar om.
Inga frågor är för dumma för att ställas! Alla har vi varit nybörjare någon gång!
Rolf Wilteus, Ola Synnergren, Marcus Johansson, Peter Korkala, Jonas Anden, Kalle Naslund, Bengt Österdahl, Sebastian Rasmussen, Thomas Bjorklund, Fredrik Claesson, Sten Thaning, Martin Kalén, Thomas Hellström, Ulf Karlsson, Mikael K Karlsson, Fredrik Mattson, Bjorn Roth, Gert Matsson, Patrik Wallström, Christian Kullander, Mattias Axner, Robert Nordin, Paul Bergquist, Joakim Ek, Daniel Grönjord, Martin Bergqvist, Bengt-Arne Johansson, Magnus Stahre, Palle Davidson, Harald Fragner, Petri Oksanen, jan danielsson, Daniel Engström, Andreas Hansson, Mikael Ståldal, Mike Noreen samt Thomas Lindgren.
All information i denna FAQ ges utan några som helst garantier om deras riktighet. FAQ-sammanställaren kan inte hållas ansvarig för några skador som uppkommer vid tillämpandet av dessa informationer.