Hittills har vi utfört enklare uppgifter genom att skriva in en enda rad med instruktioner i datorn. Efter det att vi tryckt på RETURN utfördes den begärda uppgiften direkt. Detta kallas DIREKT-mod eller KALKYLATOR-mod.
Men för att kunna utföra något meningsfullt måste vi få datorn att arbeta med mer än en instruktionsrad. Ett antal instruktioner kombinerade tillsammans bildar ett PROGRAM, vilket gör att du bättre kan utnyttja Commodore 64's fulla kapacitet.
För att se hur enkelt det är att skriva ditt första Commodore 64 program, pröva följande:
Radera skärmen genom att hålla ned SHIFT och tryck på CLR/HOME.
Skriv NEW och tryck på RETURN. (Detta raderar ut eventuella tal som kan ligga kvar i datorns minne från tidigare experiment).
Skriv nu följande exakt som det står. (kom ihåg att trycka RETURN efter varje rad).
10 ?"COMMODORE 64"
20 GOTO 10
_
Skriv nu RUN och tryck RETURN -- se vad som händer. Skärmen kommer nu att fyllas med "COMMODORE 64" i vänsterkanten. När du har sett färdigt tryck på RUN/STOP för att stoppa programmet.
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
COMMODORE 64
BREAK IN 10
READY
_
Ett antal viktiga begrepp, som introducerades i detta korta program, är grundläggande för all programmering.
Lägg märke till att varje instruktionsrad föregicks av ett nummer. Dessa radnummer talar om för datorn i vilken ordningsföljd de olika instruktionerna ska utföras. Dessa nummer är också en referenspunkt i den händelse programmet behöver gå tillbaka till en specifik rad. Radnummer kan vara vilket som helst heltal mellan 0 och 63999.
10 PRINT "COMMODORE 64" ↑ ↑ | +-- Instruktion | +------- Radnummer
Det är god programmeringsteknik att numrera raderna i steg om 10 -- i den händelse du senare önskar lägga till ytterligare instruktioner. Förutom PRINT använde vårt program ytterligare ett BASIC-kommando, nämligen GOTO. Detta instruerar datorn att gå direkt till en bestämd rad och utföra vad som står där och därefter fortsätta vidare därifrån.
+→ 10 PRINT "COMMODORE 64" | +--- 20 GOTO 10
I vårt exempel skriver programmet meddelandet i rad 10, går till nästa rad (20), vilket instruerar datorn att gå tillbaka till rad 10 för att skriva meddelandet en gång till. Detta upprepas hela tiden. Eftersom vi inte givit programmet någon väg ut ur denna slinga, snurrar programmet runt utan slut tills dess vi avbryter det utifrån med RUN/STOP-tangenten.
Skriv LIST direkt du har stoppat programmet. Ditt program visas då på skärmen, som du skrivit det, emedan det finns i datorns minne. Lägg också märke till att datorn omvandlade ? till PRINT åt dig. Programmet kan nu ändras, sparas eller köras igen.
En annan viktig skillnad mellan att skriva in något i direktmod och att skriva program är att direkt efter datorn utfört instruktionerna och du raderat skärmen är instruktionerna förlorade om du använt direktmod. Ett program kan du emellertid alltid få tillbaka genom att skriva LIST.
När det gäller förkortningar, glöm inte av att datorn kanske inte får plats med alla instruktioner om du använder för många på en rad.
Föreställ dig att du gjort ett skrivfel på en av raderna i exemplet. För att korrigera utan att skriva om hela raden ger följande:
Skriv LIST. Använd därefter SHIFT och CRSR UPP/NED tangenterna tillsammans och flytta markören upp till den rad som behöver ändras.
CRSR-höger tangenten används for att flytta markaren till det tecken du vill ändra. Skriv det nya tecknet Över det gamla. Tryck nu på RETURN så ersätter datorn det gamla tecknet med det nya.
Om du behöver mer utrymme på en rad, ställ markaren där utrymmet behovs och tryck ned SHIFT och INST/DEL. samtidigt och du får utrymme for ett ytterligare tecken. Skriv nu in den information du önskar och tryck RETURN. På liknande sätt kan du ta bort oönskade tecken genom att placera markaren omedelbart till häger om det tecken som du vill avlägsna och därefter trycka på INST/DEL-tangenten.
För att övertyga dig om att ändringarna accepterats av datorn, skriv LIST och det korrigerade programmet visas på skärmen. Radnummer behöver inte skrivas in i nummerföljd. Datorn lägger dem själv i rätt följd.
Försök nu att redigera vårt enkla program genom att ändra rad 10 genom att lägga till ett komma (,) vid slutet av raden så som visas nedan. Glöm inte att flytta ned markören under rad 20 innan du skriver RUN.
10 PRINT "COMMODORE 64",
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
COMMODORE COMMODORE COMMODORE COMMODORE
BREAK IN 10
READY
_
Variabler är en av de mest använda egenskaperna hos programspråken, därför att de kan representera mängder av information som finns i datorn. Att förstå hur variabler fungerar ger datoranvändandet enklare och tillåter dig att använda finesser som annars vore omöjliga att utnyttja.
Föreställ dig ett antal lådor i datorn. Dessa lådor kan användas att förvara siffervärden eller en rad med bokstäver. Varje låda ska märkas med ett namn som vi själva väljer. Det namnet kallas variabel och representerar informationen i lådan. Om vi exempelvis säger:
10 X% = 15 20 X = 23.5 30 X$ = "SUMMAN AV X% + X="
Datorn skulle kunna representera variablerna på följande sätt:
X% 15 X 23.5 X$ SUMMAN AV X% + X =
En variabel motsvarar lådan, eller minnesplatsen, där det aktuella värdet av variabeln lagras. Som du ser kan vi tilldela endera heltal, decimaltal eller bokstäver till variabler.
Procenttecknet (%) efter ett variabelnamn betyder att variabeln ska representera ett heltal mellan 0 och +-32767. Följande är tillåtna namn på heltalsvariabler:
A% X% A1% NM%
Dollartecknet ($) efter ett variabelnamn betyder att variabelnamnet representerar en textrad (textsträng). Följande är exempel på strängvariabler
A$ X$ MI$
Decimaltalsvariabler följer samma system, med följande exempel:
A1 X Y MI
När man tilldelar en variabel ett namn måste man komma ihåg: För det första: en variabel kan ha ett eller två tecken. Det första tecknet måste vara en bokstav mellan A och Z. Det andra tecknet kan vara en bokstav eller en siffra. Ett tredje tecken kan användas för att indikera vilken sorts variabel det gäller (heltals- eller sträng-variabel) % eller $.
Du kan använda variabelnamn med mer än två bokstäver men endast de två första används av datorn. Därför är variabelnamn såsom PA och PARTNO samma och refererar till samma variabel-låda.
Den sista regeln för variabelnamn är enkel: De får inte innehålla några av BASIC's reserverade ord såsom GOTO, RUN etc. Se appendix D för en komplett sammanställning.
För att se hur variabler kan användas kan du skriva in det program vi visade tidigare och sedan köra det. Kom ihåg att trycka RETURN efter varje rad.
10 X% = 15 20 X = 23.5 30 X$ = "SUMMAN AV X% + X =" 40 PRINT "X% = "; X%, "X = "; X 50 PRINT X$; X% + X
Om du gjort allt rät har du fått upp följande på din bildskärm.
RUN
X% = 15 X = 23.5
SUMMAN AV X% + XD = 38.5
READY
_
Vi har använt alla de trick vi hittills lärt hur man kan formatera utskriften på skärmen och skrivit ut summan av de två variablerna.
På rad 10 och 20 tilldelade vi ett heltalsvärde till X% och ett flyttalsvärde till X. Rad 40 kombinerar de två typerna av PRINT-kommandon för att skriva ut ett meddelande och de aktuella variabelnamn- värdena på X% och X. Rad 50 skriver ut textsträngen med variabelnamnet X$ och summan av X% och X.
Lägg märke till att trots att X används som en del i varje variabel, gör % och $-tecknen variablerna unika så de kan representera olika värden. Men variabler är ännu mer kraftfulla. Om du ändrar dess värde ersätts det gamla värdet med det nya i samma låda. Detta tillåter dig att skriva en instruktion såsom:
X = X + 1
Detta kan inte accepteras i normal matematik, men är en mycket vanlig formulering vid programmering. Det betyder: Tag det aktuella värdet på X, lägg till ett och lägg tillbaka summan i lådan som representerar X.
Beväpnade med möjligheten att enkelt uppdatera värde på variabler, kan vi nu prova ett program som:
NEW 10 CT = 0 20 ?"COMMODORE 64" 30 CT = CT + 1 40 IF CT < 5 THEN 20 50 END
Vad vi nu gjort är att vi infört två nya BASIC-kommandon, och fått viss kontroll över det lilla PRINT-program vi introducerade i början av detta kapitel.
IF...THEN lägger till vissa förutsättningar för programmet. Det ger att OM (= IF) ett uttryck är sant DÅ (THEN) ska något utfaras. Om inte uttrycket är sant utförs nästa programrad.
Ett antal förutsättningar eller villkor kan ställas upp vid användning av IF...THEN-kommandona:
| < | Mindre än |
| > | Större än |
| = | Lika med |
| <> | Inte lika med |
| >= | Större än eller lika med |
| <= | Mindre än eller lika med |
Det är enkelt att använda dessa jämförelser mellan två värden, men de är ändå överraskande användbara.
10 CT = 0
+→ 20 ? "COMMODORE 64"
| 30 CT = CT + 1
+-<- 40 IF CT < 5 THEN 20
|
V
50 END
I detta programexempel har vi gjort en "loop" (slinga) som kräver vissa förutsättningar genom att säga: IF (om) ett värde är mindre än ett annat värde THEN (då) ska något utföras.
Rad 10 sätter värdet på CT till 0. Rad 20 skriver ut meddelandet. Rad 30 ökar värdet på CT med 1. Denna rad räknar upp hur många gånger loopen genomlöpts. Rad 40 är vår kontrollrad. Om CT är mindre än 5, vilket betyder att programmet arbetat sig genom loopen mindre än 5 gånger, går programmet tillbaka till 20 och skriver en gång till. När CT blir lika med 5, det betyder att "COMMODORE 64" skrivits 5 gånger, går programmet till rad 50. Rad 50 signalerar till datorn att avsluta programmet.
Prova nu programmet och se vad vi menar. Genom att ändra CT-gränsen i rad 40 kan du få önskat antal rader utskrivna.
IF...THEN kan utföra en mängd andra nyttigheter vilka vi visar längre fram.
Det finns en enklare och mer använd väg att utföra vad vi gjorde i det förra exemplet. Vi kan använda en FOR...TO...NEXT-loop. Studera följande:
NEW 10 FOR CT = 1 TO 5 20 ? "COMMODORE 64" 30 NEXT CT RUN COMMODORE 64 COMMODORE 64 COMMODORE 64 COMMODORE 64 COMMODORE 64
Som du ser har programmet blivit kortare och mer rättfram.
CT startar med värdet 1 på rad 10 Rad 20 utför utskriften. På rad 30 ökas CT med 1.
NEXT-kommandot på rad 30 sänder automatiskt programmet tillbaka till rad 10 där FOR delen av FOR...NEXT-instruktionen finns. Detta förlopp fortsätter till dess att CT når den gräns du skrivit in efter nyckelordet TO, (här 5).
Variabeln som används i en FOR...NEXT-loop kan ökas med ett värde mindre än ett, om så önskas.
Prova följande:
NEW 10 FOR NB = 1 TO 10 STEP .5 20 PRINT NB, 30 NEXT NB RUN 1 1.5 2 2.5 3 3.5 4 4.5 5 5.5 6 6.5 7 7.5 8 8.5 9 9.5 10
Om du skriver in och kör detta program, kommer du att se tal från 1 till 10, med 0.5 steg utskrivna på skärmen.
Allt vi gjort är att skriva ut de värden NB har när programmet går genom loopen.
Du kan även bestämma om variabeln ska öka eller minska. Ersätt rad 10 med följande:
10 FOR NB = 10 TO 1 STEP -.5
och se motsatsen hända, då NB minskar från 10 till 1.
![[HTML 4.01]](../../pics/vh401.gif){kind=small}